Linda Björling: Mina tankar

Idag ställdes en journalist inför rätta misstänkt för att ha utgett sig för att vara polis i sitt arbete att få fram information och material. Det verkar vara en rätt så allmän åsikt bland journalister att de har rätt att bluffa rätt så mycket för att få fram det de vill delge sina läsare. Och tolkar man vår Justitiekansler rätt i en tv-intervju tidigare idag så kan journalister också ha rätt att ta sig denna frihet för att göra ett, i deras egna ögon, bra jobb.

Jag vet inte om man ska bli förbannad eller... skogstokig.

Då kom så domen mot pastor Åke Green. En dom jag överhuvudtaget inte kommer att ha några åsikter om, vilket kanske förvånar en del. Däremot kan jag inte låta bli att reagera på Greens egen kommentar till domen. Han var jublande glad över att "nu får vi behålla yttrandefriheten och religionsfriheten precis som den alltid varit".

Betyder verkligen vår yttrandefrihet och religionsfrihet att vi får säga och göra precis som vi själva vill? Finns det ingen som helst hejd?

Är du medlem i Hyresgästföreningen?

Gör då så här nästa gång du ska betala medlemsavgiften: betala in 50 kr mindre än inbetalningskortet är på.

Varför kanske du undrar?

Jo, det kan väl ändå inte vara meningen att de ska ha råd att flyga HELIKOPTER mellan Gamla stan i Stockholm och konferensanläggningen Rosenön söder om stan?

Och till de föreningsföreträdare som var med på aktuell konferens, eller vad det nu var: DET FINNS KOLLEKTIVTRAFIK UT TILL ROSENÖN.

Nästa gång någon i föreningen ska åka mellan Stockholm och Rosenön, kontakta mig, så ska jag personligen hjälpa er att läsa tidtabellen!

Hur somliga dagar så starkt kan präglas av sorg. En bottenlös och helt vedervärdig känsla av tomhet och saknad. Känslor som slår så hårt mot ens inre att hela ens liv i övrigt känns tämligen ihåligt innehållslöst.

Det brukar sägas att "good news travels fast", och nyheten om min tidigare arbetsgivare Ulf Söderströms bortgång är beviset för att "bad news travels slow". Jag önskar att jag nåtts av nyheten tidigare, men å andra sidan hade det inte spelat någon som helst roll. Ulf har gått bort och jag vill bara tacka Ulf för alla stunder vi delade tillsammans ombord på hans livsverk M/S Sadelöga.

Framför mig kan jag fortfarande se Ulf spelandes på sitt dragspel, rökandes sin pipa Greve Hamilton.

Ulf, tack för en härlig sommar år 2003!

Din vän Linda

En kollega droppade begreppet "skattefridagen" just som vi satt och hade en trevlig fikastund. Fikastunden blev inte mindre trevlig för det, men vissa saker är bara såå deprimerande att tänka på.

Läs mer om den så kallade skattefridagen på Skattebetalarnas hemsida:

http://www.skattebetalarna.se/BinaryLoader.aspx?ObjectID=2882&PropertyName=File1&CollID=File

Så här några timmar efter det att domen gällande dödsmisshandeln av Marcus Gabrielsen förkunnats kretsar mina tankar kring domens konsekvenser och innebörd.

De allra mest skrämmande konsekvenserna är i mitt tycke de att vi medborgare kommer att tänka efter VÄLDIGT noga innan vi ingriper i ett pågående brotts skeende och heller inte kommer att vara goda vittnen i den rättsprocess som sedan följer. Kommer människor ens att ringa polisen om de misstänker att ett brott pågår?

Civilkurage - på utgående? Ja, det verkar som om Marcus brutala död och den påföljande rättegången kommer göra civilkurage än mer sällsynt i vår vardag. Vill vi ha det så? Nej, varför inte instifta en fond i Marcus namn och låta den verka för, belysa och belöna civilkurage och främja utvecklingen av ett bra vittnesstöd vid alla våra domstolar.

Jag tänker jobba på mitt civilkurage och uppmanar just DIG att göra detsamma!

Stor besvikelse är bara en av många känslor jag känner just nu när det gäller rättegången som rör Marcus Gabrielsens våldsamma död på Kungsgatan en natt i maj 2005.

Mina tankar finns hos Marcus föräldrar och hans vänner i Gävle och i övriga Sverige.

Så här i Melodifestival-tider har Billy Butt fått utrymme att delge oss sina visheter i ämnet på den annars så eminenta siten www.sourze.se.

Efter gårdagens semifinal funderar han på vad som egentligen krävs för att komma vidare i festivallabyrinten, kanske en gammal sametant från Norrland, en hund eller gris på scenen funderar Billy.

Nej du Billy, ditt bidrag i festivalen (Litauens bidrag) hade framförallt krävt en skicklig sångerska, eller åtminstone en sångerska som inte är tondöv!

Vilket tjafs det har blivit om GB:s nya variant på kultklassikern Nogger! Det hela blev ju inte rasistiskt förrän företrädaren för Centrum mot rasism uttalade sig om vad han "upplevde" när han såg annonserna. En av nackdelarna av att arbeta med något som verkligen berör en på djupet kanske?

Rubrik i förra veckan angående påvens hälsotillstånd: "Påven äter med näsan".

Dialogen i tv-serien Saltön, är den månne skriven av ett barn? Övertydlig, infantil och tidvis så tom på innehåll att jag inte kan låta bli att tycka att det hade varit bättre med ett ständigt återkommande sändningsuppehåll de senaste veckorna då serien visats.

Tidigare i dag gick jag genom Klosterkyrkan i Vadstena. En som alltid mycket vacker och fridfull plats i det vårmysiga Vadstena. Under en liten ljuvlig stund satt jag i kyrkbänken och tänkte på absolut ingenting då något, jag vet inte vad, fick min blick att vandra mot en skärm en bit ifrån mig. På skärmen satt ett antal teckningar, alla ritade av barn som besökt kyrkan. Det var framföralllt EN teckning som berörde mig, motivet minns jag inte, men det stod: "Till morfar i himmelen".

Hörde just i SVT:s lokalnyheter ABC att kommunpolitikerna på Södertörn tycker att polisen är alltför osynlig. Min första tanke, så här en trött söndagkväll var att det ju måste vara väldigt bra med tanke på osynliga polisers förmåga att ingripa utan att upptäckas...

Jag säger bara: tack för att det bara är fyra delfinaler i den svenska Melodifestivalen! Detta med tanke på att de utvalda bidragen, 32 stycken, inte räcker hela vägen in i mål. Tänk bara om det varit fem delfinaler... hujedamig. Vad hade vi fått genomlida då?

För en tid sedan skrev jag i denna blogg om mina farhågor rörande SAAB:s framtid. I dag kom så beskedet - det blir i Tyskland som GM:s mellanklassbilar, däribland SAAB 9-3, kommer att tillverkas.

I Sverige kommer den "lilla" Cadillacen att tillverkas för den europeiska marknaden. Cadillac, ett märke i GM-familjen som jag gissar inte har någon särskilt ljus framtid i Europa rent försäljningsmässigt.

Sorry SAAB, det ser i första anblicken ut som en skaplig affär, men i längden tror jag att biltillverkningen i Trollhättan går en mörk framtid till mötes.

Nu blir det alltså en ny förundersökning gentemot hockeykillarna Lilja, Huselius och Tallinder.

Jag hoppas att vi nu verkligen ska få svaret på om det hela rör sig om ett faktiskt brott eller en total brist på moral och en fullständig oförmåga att förstå att alla ens handlingar får konsekvenser.

Varje gång jag administrerar min blogg och tittar på översikten förundras jag över att mina bloggar faktiskt läses av ett antal själar varje dygn! Det är något som gläder mig mycket, men jag kan inte låta bli att fundera över vilka det är som besöker min blogg. Är det samma personer som tittar in då och då, eller hur hittar de egentligen hit?

En vän till mig trodde att mycket av förklaringen till inströmningen av läsare är att min familj de facto är tämligen stor i svenssonmått mätt. Jag hoppas att förklaringen inte är riktigt såå enkel, men jag gläds ändå att det faktum att också min familj hittat hit.

Så, ni som läser denna blogg eller Kokboken, skriv gärna en liten kommentar eller hälsning - så att jag får en liten känsla av vilka ni är!

Ha det gott i vårvintersolen!

Nås av det trista beskedet att Ericsson nu varslar resterande anställda vid sin Nynäshamnsfabrik. Sammantaget med neddragningarna vid Berga och Muskö motsvarar de 1300 arbetstillfällena vart FEMTE arbete i Nynäshamns kommun. Sug på den, vart FEMTE arbete inom loppet av ett fåtal månader...

Det är ett mycket hårt slag för kommunen som hittills hyst stor tilltro till Ericssons ledning och dess beslut. Många trodde nog att det förra varslet också skulle vara det sista - fabriken har ju gått så bra enligt alla rapporter. Nu fungerar ju inte storfinansen riktigt så, men ledningens incitament för beslutsfattande syns för allmänheten tämligen godtyckliga.

Vad kommer nu att ske i kommunen? Kommer framtidstron att falna helt eller tar den nya tag? Är verkligen räddningen utbyggnaden av den spårbundna trafiken och breddningen av 73:an?

I kväll sändes filmen "Hockeyresan" i SVT, i vilken vi fick följa ett av Vallentunas hockeylag under ett år.

Är det bara jag som reagerar över scenerna med hockeyföräldrar och ledare som under kvällarna, under en hockeyresa till Kanada, fördriver tiden med att festa?

Det känns som om det inte var länge sedan vi hade väldiga debatter kring just alkohol och idrott och att kontentan av det hela blev något slags löfte från idrottsrörelsen om avhållsamhet från nyttjande av alkohol.

Är jag helt ute och cyklar?

De senaste dagarnas debatt rörande Dramatiska Institutets så kallade sexprojekt tar fram många saker ur skuggorna. Nu är det bara att hoppas att föräldrar landet över tar sig en funderare över vad som egentligen händer (eller kan hända) deras barn när de är i skolans värld och vård.

Kanske kan denna aktuella händelse mana tidigare oengagerade föräldrar att skärpa sig, om inte för sin egen skull så kanske för sina barns skull?