Linda Björling: Mina tankar

Så var det återigen dags för en ny kurs i hur man enkelt gör skillnad på: MITT, DITT och VÅRT. Kursen lämpar sig framförallt för politiker och fackliga representanter - med andra ord, personer som innehar olika FÖRTROENDEUPPDRAG!

Kost och logi står självfallet ägarna av kursgården för, har du tur övergår det tillfälliga boendet i någon slags semiägande.

Anmälan till: Närmaste facklig kursgård

Res då till Rio de Janeiro - ja mina vänner, jag fortsätter tjata om, i mitt tycke, en av världens mest fantastiska städer!

Först av allt, läs SVD:s Bobo Karlssons frestande artikel om staden: http://www.svd.se/dynamiskt/livsstil/did_9029200.asp

För en tid sedan ringde jag min arbetsplats datasupport. Problemet var att min bärbara, och för tillfället dockade, dator inte ville starta som den skulle. Och som alltid blev jag placerad i telefonkö och meddelades att de skulle ringa upp mig så snart de hade tid att hjälpa mig.

Mina arbetsuppgifter kräver till 99% en fungerande dator med tillhörande uppkoppling, den ofrivilliga väntan ledde till att jag tog itu med den övriga procenten arbetsuppgifter. Jag ringde supporten vid 8-tiden på morgonen och efter lunch hade de ännu inte ringt upp. Nu var mina övriga arbetsuppgifter undanstökade sedan länge...

När de väl ringde upp, någon timme före arbetsdagens slut, trodde jag att NU är väl ändå hjälpen nära... men icke. Jag är ingen ren novis vad gäller datorer, men bara bemötandet från datasupporten fick mig att känna mig som en totalidiot. Jag försökte förklara datorproblemen upprepade gånger så noggrant och kunnigt jag bara kunde, vilket följdes av frågan: Kan du förklara det närmare tror du?

- NEEEEEEEEEEJ det kan jag inte, det är jag som ringer till ER för att få hjälp. Jag har försökt allt jag kan komma på, hjälp mig! Skicka hit någon om ni inte kan förstå mig, jag kan inte bättre än så här.

- Tyvärr, det finns ingen att skicka. Försök att starta om den igen.

Starta om den igen..? Vad tror de att jag har gjort cirka 20 gånger under dagens lopp?

Nåväl, efter telefonsamtal till "privat" datasupport så löste sig problemet. Grejen var, tror jag, att den personen verkligen försökte förstå och lyssnade.

När dataproblemet väl var ur världen satte jag mig och tog itu med mina arbetsuppgifter. Ganska snart ringde telefonen igen, det var företagets datasupport som sa: Det finns två knappar på ditt tangentbord... med blå text tror jag. Om du lokaliserar dessa och försöker att trycka på dessa i lite olika kombinationer då tror jag att det ska fungera...

Ja herregud, hur fan ska man ens kunna gissa sig till detta, "lite olika kombinationer"? Det är MIN stilla undran...

Varför?

Läser i tidningen att Jens Orback utreder huruvida Sverige skall införa så kallad etnisk registrering. Det hela låter bara som ännu en groda ur Orbacks mun, men är sant...

I dag släpps Conny Palmkvists bok "Hej då, allihopa" - går att köpa via flera internetbokhandlar.

Beställ ditt exemplar nu!

Är det möjligt att någonsin verkligen sona ett brott? Gör vi de facto skillnad på olika brott?

Två tankar som sedan ett par dagar tillbaka ständigt rör sig i mitt huvud. Att förlåta någon som begått ett brott är en stor sak, men att låta den före detta brottslingen (efter avtjänat fängelsestraff) få en ny chans det är något mer vardagsnära.

Är en brottsling bränd för livet? Jag vill inte tro det, men händelser i min närhet får mig att tvivla på om medmänsklighet överhuvudtaget existerar. Tar vi inte den lätta vägen ut när vi avvisar direkt, istället för att ge personen i fråga en chans?

Är vi kanske rädda?

Intressant och tankeväckande program om hur integrationen ser ut i Sverige och Europa - misslyckad eller på rätt väg?

Programmen tar upp följande ämnen: Jobb, tjejer och frihet och förtryck, kärlek och äktenskap, identitet, ghetton, demokrati och yttrandefrihet.

Söndagar i SVT 2 klockan 18:15, samt måndagar i SVT 2 klockan 23:00.

Härom dagen uppdagades det att ett bostadsbolag i Malmö sedan lång tid tillbaka fört en slags betygspärmar över sina nuvarande och/eller potentiella hyresgäster.

Skrämmande tanke, kan nästan gissa mig till vad som skulle stå om mig och många med mig... "Blåögd hyresgäst som vi kan lura som vi vill".

Vi hyresgäster är allt som oftast helt i fastighetsbolagens händer, oavsett om vi är medlemmar i Hyresgästföreningen eller inte. Är det inte luddiga regler kring så kallat valfritt lägenhetsunderhåll , så betalar vi som bor inom kommunalt ägda bostadsbolag många gånger kommunalskatt flera gånger om.

Nej, nu får vi stå på oss och först och främst kräva en hållbar bostadspolitik - får vår och kommande generationers skull. Inte roligt att tvingas bo hemma långt upp i åldrarna!

Jag kan inte låta bli att fundera över huruvida dagens avslöjande om omfattande motorproblem hos främst SAAB-modellerna 9-5 och 9-3 kan vara spiken i kistan för SAAB som en av två biltillverkare i Sverige.

TryggHansa har som första försäkringsbolag beslutat att INTE ersätta bilägares kostnader för de kostsamma motorreperationerna som i runda slängar kan komma att uppgå till 25 000 kr per bil. SAAB tvingas nu att gå in och själva täcka upp för sina brister i motorkonstruktionen.

Först en fight med tyskarna om tillverkningen av kommande generationens SAAB, nu en fight med försäkringsbolagen och kunderna gällande rätt elementära grundkrav på ett fordon: en bil som fungerar som den ska.

Länk till Jonas Gardells inlägg om pastor Åke Green och dennes försvarare:

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_8968175.asp

Intressant om skillnaden mellan kristna värderingar respektive Kristi värderingar, Gardell är en klok man!

Den 26 januari 2005 släpps Conny Palmkvists "Hej då, allihopa", en bok som han började skriva på efter det att hans mamma dött i cancer sommaren 2003. Utdrag finns sedan tidigare att läsa på www.sourze.se, något jag rekommenderar er alla att göra.

Conny Palmkvist är en stor berättare, välsignad med en ordens begåvning!

Mer information om Conny finner ni på www.connypalmkvist.com

Så här en vecka efter den tragiska naturkatastrofen i Sydostasien smärtar det att höra, och läsa, om alla tragiska familjeöden. Inte bara de öden som för lång tid framöver kommer att prägla vår svenska vardag, utan även de levnadsöden som just nu formas i Sydostasien.

I åratal kommer vi att bära med oss konsekvenserna av naturkatastrofens härjningar, jag önskar bara att regeringen den här gången drar de lärdomar de uppenbarligen INTE drog i kölvattnet av Estonia-förlisningen 1994. I kaoset som följde naturkatastrofen utlovades en mängd åtgärder, liksom det gjordes dagarna och veckorna efter Estonias förlisning. Mycket av det utlovade kommer inte att kunna hållas, mycket har redan efter en vecka fallerat.

Ligger rädslan i att tvingas stå för den ohyggliga sanningen, den som ingen egentligen vill höra eller ännu inte vågar säga rätt ut?

Till sist, mina varmaste tankar till alla som på ett eller annat sätt är berörda av katastrofen i Sydostasien.