Marcus Birro om människan
Jag gillar verkligen Marcus Birro, en mycket begåvad man. Om du inte redan hittat till hans hemsida - bege dig genast dit!
http://www.marcusbirro.se
Härom sistens hittade jag följande rader om människan på hans blogg, läs och njut. Marcus, hoppas det är ok att dina ord finns här på min sida?!
Röntgensyn av Marcus Birro
Jag har röntgensyn. Människor är så vackra trots allt. Jag har lärt mig se genom den förbannade gråheten, halsdukarna, snoret, skägget, det ovårdade håret. Jag har lärt mig att se rakt igenom dialekter och attityder. Det var inte särskilt svårt heller. Jag ska avslöja en hemlighet. Människor är som du. Det är svaret på i stort sett allting, på alla frågor du någonsin kommer ställas inför. Så vi tar det igen; människor är som du. De har grus av sorg i sina ögon. De har döden i hasorna. De har matkassar i händerna. De har stress i benen. De har livet som nerfällda bommar mot drömmarna. De har barn och dagisavgift. De har gravar att vårda. De borde vårda någon kvadratmeter till strax bredvid för det där där de hamnar. De har lotter i plånboken. De har tipsraden klar. De har sina hjärtan i omloppsbana runt jorden medan biljetten i bästa fall tar de över alperna. De har sitt namn inristat på Rialtobron. Människorna är så oändligt mycker mer än sitt bleka namn som föräldrarna reste åt dem i begynnelsen. Människor är så oerhört mycket mer än de där sifforna hos Försäkringskassan. Men många väljer att retuschera sig själva, sudda ut längs kanterna. Låt bli det. Sudda inte ut er själva. Översätt er till färg. Stråla ikapp med oss andra drömmare som går här, med armarna på ryggen som två landsvägar som möts, och upptäcker att de saknat varandra.