40-talisternas stridsrop: reaktion på insändare i NP
Detta skrev jag efter att ha läst en, minst sagt, upprörd insändare i Nynäshamnsposten tisdagen den 7 december 2004. Skribenten öste bland annat galla över de yngre generationernas parasiterande på skattemedlen och den nya ekonomins konsekvenser för skribentens personliga ekonomi:
"I er insändare finner jag en stor oro för er framtid på ålderns höst, ni kräver er rätt till en "normal" pension efter åratal som goda skattebetalare. Ni öser även galla över senare generationers parasiterande på skattemedlen då de, i era ögon, är bland annat så kallade utbildningsparasiter. Dagens så kallade rödstrumpor får även de en känga, men de argumenten är så löjeväckande att jag lämnar dem därhän.
Jag har full förståelse att ni så smått börjar känna en viss panik inför er ålderdoms dagar, att de ekonomiska ramar som ni genom åren, och även fortsättningsvis, anser er ha rätt till kan te sig något skrämmande.
40-talister, när ska NI öppna ögonen och inse att det så kallade svenska välfärdssamhället faktiskt har tjänat så gott som alla er VÄLDIGT väl genom åren. Era goda möjligheter att betala skatt är inget klimat som ni själva skapat, ni är endast produkten av ett samhälle som under åren efter andra världskriget byggt upp en jätteapparat av byråkrati och fartblindhet.
Detta får "dagens välutbildade ekonomer" sota för då det krävs neddragningar, något som hitintills främst drabbat skolan, vården och omsorgen. Har ni exempelvis någonsin satt er fot i någon av stans skolor, då skulle ni snabbt förstå vilka som verkligen har fått ta konsekvenserna för byggandet av det alltför omfattande svenska välfärdssamhället. Vilka konsekvenser kommer det att ha i framtiden?
40-talister, att kalla dagens generation för utbildningsparasiter visar endast på era egna tillkortakommanden – jag tycker mig skönja ett visst mått av avundsjuka? Var det möjligen så att den arbetsmarknad som skapades av staten efter andra världskriget svalde all tillgänglig arbetskraft utan några som helst krav på utbildning? Här i stan har vi ju till råga på allt, som de flesta känner till, ett före detta kommunalråd som är mäkta stolt över sin obefintliga utbildning…
Jag kan förstå att paniken börjar sprida sig bland 40-talisterna, nu då pensionen börjar närma sig med stormsteg. Mycket av ilskan som snarare tycks riktad mot de senare generationerna än staten borde istället ses som en knäpp på näsan, och det är kanske det som gör ondast och skapar sån missriktad ilska. ALLT har nämligen sitt pris och sina konsekvenser, den alltför stora statsapparaten sedan tiden efter andra världskriget har naggat ekonomin i kanterna. Någon gång måste vi ta konsekvenserna för detta, och nu är det även 40-talisternas tur."
Nå - vad är DINA tankar kring dessa frågor?
"I er insändare finner jag en stor oro för er framtid på ålderns höst, ni kräver er rätt till en "normal" pension efter åratal som goda skattebetalare. Ni öser även galla över senare generationers parasiterande på skattemedlen då de, i era ögon, är bland annat så kallade utbildningsparasiter. Dagens så kallade rödstrumpor får även de en känga, men de argumenten är så löjeväckande att jag lämnar dem därhän.
Jag har full förståelse att ni så smått börjar känna en viss panik inför er ålderdoms dagar, att de ekonomiska ramar som ni genom åren, och även fortsättningsvis, anser er ha rätt till kan te sig något skrämmande.
40-talister, när ska NI öppna ögonen och inse att det så kallade svenska välfärdssamhället faktiskt har tjänat så gott som alla er VÄLDIGT väl genom åren. Era goda möjligheter att betala skatt är inget klimat som ni själva skapat, ni är endast produkten av ett samhälle som under åren efter andra världskriget byggt upp en jätteapparat av byråkrati och fartblindhet.
Detta får "dagens välutbildade ekonomer" sota för då det krävs neddragningar, något som hitintills främst drabbat skolan, vården och omsorgen. Har ni exempelvis någonsin satt er fot i någon av stans skolor, då skulle ni snabbt förstå vilka som verkligen har fått ta konsekvenserna för byggandet av det alltför omfattande svenska välfärdssamhället. Vilka konsekvenser kommer det att ha i framtiden?
40-talister, att kalla dagens generation för utbildningsparasiter visar endast på era egna tillkortakommanden – jag tycker mig skönja ett visst mått av avundsjuka? Var det möjligen så att den arbetsmarknad som skapades av staten efter andra världskriget svalde all tillgänglig arbetskraft utan några som helst krav på utbildning? Här i stan har vi ju till råga på allt, som de flesta känner till, ett före detta kommunalråd som är mäkta stolt över sin obefintliga utbildning…
Jag kan förstå att paniken börjar sprida sig bland 40-talisterna, nu då pensionen börjar närma sig med stormsteg. Mycket av ilskan som snarare tycks riktad mot de senare generationerna än staten borde istället ses som en knäpp på näsan, och det är kanske det som gör ondast och skapar sån missriktad ilska. ALLT har nämligen sitt pris och sina konsekvenser, den alltför stora statsapparaten sedan tiden efter andra världskriget har naggat ekonomin i kanterna. Någon gång måste vi ta konsekvenserna för detta, och nu är det även 40-talisternas tur."
Nå - vad är DINA tankar kring dessa frågor?
Kommentarer: